For those of you who read Swedish, a review from Lira.
Lägg ordet Sydänyö på minnet! Hur svårt kan det vara? Lättare än att säga skotskt-finskt. Sydänyö betyder midnatt, eller mer poetiskt: Nattens hjärta. Denna cd:s första låt inleds med att Juhani Silvola lugnt plockar toner ur sin akustiska gitarr och Sarah-Jane Summers glissandon låter som om hon spelade med fiolstråken på såg. Fascinerande och ljuvligt melankoliskt.
Titellåten Widdershins kunde vara Sarah-Janes roliga performance om nordiska myggor, hon sågar med stråken på ett irriterande, vinande sätt i gitarrens ökande mörker, men det är enligt konvolutet hennes grandfather som bygger en klocka som råkar gå moturs (”widdershins”).
En låts historia kan vara underhållande, men resultatet är förstås viktigast. Det blev en schottis som får hjärtat att hoppa och benen att spritta. Sen fortsätter skivan med traditionella och nyskrivna reels som en antingen gillar, beroende på läggning, eller fort tröttnar på.
Skön andhämtning från hoppandet ger låten Vaajakosken Maija, skriven av Sarah-James till en väninna, den går att dansa en gangar eller stillsam slängpolska till.
Invid titeln på de egna kompositionerna står Tono, Norges motsvarighet till Stim. Tono har i höst, från sin största kvartalsavräkning någonsin, delat ut 131 miljoner till in- och utländska kompositörer, textförfattare och förlag. Det var ändå innan nyheten med Bob Dylan detonerade. Gilla Tono på Facebook! Och gilla Widdershins, förstås.
Recenserad av: Anne Brügge
http://www.lira.se/skivrecension/widdershins/